Jag vill inte på något sätt framhålla att jag kan något, eller för den delen riktigt förstår vad Mudras är. Men jag har i olika sammanhang sprungit på det.
Kort (min förståelse) är det hand- och fingerpositioner som kan användas inom yoga, meditation eller i andra sammanhang. Ursprunget är religiöst, andligt och slarvigt uttryckt asiatiskt. En gammal tradition.
Ur tre perspektiv kan jag tänka mig att det hjälper och gör nytta. De två första är för mig ganska logiska, och den tredje känns mer fantasifull och vacker, men jag är öppen för att det skulle kunna vara så.
Top of mind – det vi riktar in sinnet på tenderar till att bli verkligt för oss. Gör jag en hand- och fingerrörelse för att jag ska må bättre, så kommer jag också efteråt leta ”bevis” på att det blev så. Och när jag får ”bevisen” startar en positiv spiral för mig.
Placebo – tror jag att något hjälper så hjälper det ofta. För mig är placebo och top of mind olika mentala mekanismer. Men båda effektiva på sina egna vis.
Energiflöde – jag står med en fot i naturvetenskapen och forskning och en fot i det andliga och religiösa. Men båda lägren är enande överens om att allt är energi, även om det beskrivs på lite olika sätt.
Om energi flödar genom vår kropp kan jag likna det vid små rinnande bäckar som på olika sätt flödar olika vägar genom vår kropp.
Där känns det logiskt för mig att om det är ”stopp” någonstans, eller nedsatt flöde för att något är i vägen och helt eller delvis dämmer upp bäckens flöde, att jag då med kroppens rörelser, positioner eller med hand- och fingerpositioner kan dirigera om (ut-)flödet av en bäck och rikta tillbaka det flödet dit det är stopp. Och på så vis hjälpa kroppen och flödena att rensa och öppna upp flöden igen. Jag tänker mig att det är delikata små flöden, ingen högtryckstvätt, och att alla flöden tillsammans bildar helhet och balans i kroppen. Det känns också helt rimligt att kroppen (jag) har en förmåga att kunna hjälpa och läka sig (mig) själv.
Jag kommer fortsätta nyfikna mig på Mudras.