Stora och lilla jag.
Stora jag. Centrum i min värld. Genom mej upplever jag allt annat runt mej.
Lilla jag. En pyttedel av min närliggande omvärld. Ganska betydelselös. Min närliggande värld är bara en pyttedel av en större värld. Del av en stad, ett samhälle. Del av ett land. En världsdel. En värld.
Min lilla värld är en del av många samexisterande små världar i otaliga parallella spår som slingrar sej genom hela den stora världen och skapar ett sammanvävt nät av småvärldar som utgör den stora världens enorma lapptäcke. Och ändå. Vår lilla planet. En liten del av solsystemet. Ett sandkorn i vår galax. Som är ett större sandkorn bland många andra galaxer i universum.
Alla virvlar runt i en enorm rymd och genom något som tycks vara oändlig tid.
Jag är liten och betydelselös i allt det här stora. Men. Jag är centrum i min lilla värld. I min lilla sfär bland de otaliga andra. Så trots min litenhet och betydelselöshet är jag ändå stor och betydelsefull.
Kanske en paradox i att jag både är stor och liten. Både är betydelsefull och betydelselös. Men jag kan inte se det på något annat sätt än så.
I min lilla värld, som egentligen är mitt allt, min stora värld, är jag en del. En del av många saker och sammanhang. Vart och ett av dem är något jag är en del av och delar med andra. Min påverkan på andra är viktig och betydelsefull. Andras påverkan på mej är viktig och betydelsefull.
Att lägga tid, kraft och energi på att skapa en så bra värld jag kan för mej, i min lilla bubbla, är viktigt för mej. Då kan jag bli en bättre version av mej själv, i sakta utveckling, och på så vis bidra positivt efter bästa förmåga och dagsform i alla de sammanhang och relationer som jag är en del av.
Viktigt och stort i min sfär. Litet och oviktigt i universums storhet.