Jag gillar styrkan i demokrati! Så till den milda grad att jag ibland använder mej av den när jag är själv.
Ofta (läs alltid) när jag har mina omröstningar blir resultatet 100% för och ingen emot. Rösträkningen går fort, räkna antal upptäckta händer för respektive alternativ. Det blir alltid ett mot noll. (Jag gillar även symboliken i det digitala.)
Banalt, kan tyckas, och jag håller med, men det är inte själva omröstningen som är poängen. Det är processen bakom omröstningen.
Det finns ett förslag att rösta om. Det finns argument för och argument emot. Det är här det blir tydligt för mej, när jag behöver definiera förslaget och fundera igenom argumenten. Först när det är klart kan jag fatta mitt monodemokratiska beslut via omröstningsprocessen.
…och det finns något vackert i att leva efter majoritetsbeslut!