Inre dialoger

Ganska ofta kommer jag på mej själv med att följa inlärda och väl inövade ryggradsbeteende eller beteenden som kommer ur en del av mej som inte är så sund, där självkritik och lågt egenvärde tycks diktera tankar och val.

I en del av de stunderna lyckas jag bryta det destruktiva och har hittat tre frågor som jag i min inre dialog kan ställa mej.

Vem gör jag det här för?

Är det bra för mej?

Finns det ett bättre alternativ?

Om jag tillexempel står i affären med en Pingvinstång i handen, trots att jag bestämt mej för att jag inte ska äta nån sån, så kan frågorna hjälpa mej.

Vem gör jag det här för? Mej själv. Det påverkar ingen annan.

Är det bra för mej? Nej, det är ju inte det.

Finns det ett bättre alternativ? Ja, många, låta bli, eller köpa något annat som jag kan mumsa på istället, kanske lite nötter eller bär.

Men det kan ju också vara så att jag står där framför erbjudandet med 3 stora chokladkakor till ett grymt bra kampanjpris. Då kan Pingvinstången faktiskt vara det bättre alternativet. Trots att det inte är bra för mej.

De här frågorna funkar i många situationer. När jag inte är sugen på gymmet.

Vem gör jag det här för? Mej själv. Det är bara jag som påverkas av att jag inte går till gymmet.

Är det bra för mej? Nej, det brukar inte vara bra för fysisk, mental eller känslomässig hälsa när jag skippar gymmet.

Finns det ett bättre alternativ? Ja, istället för att skippa väljer jag att gå dit.

Men en annan gång kan det bättre alternativet vara att stanna hemma och vila eller välja en promenad istället, för att hindra att en förkylning eller något annat otyg i kroppen ska bryta ut.

Jag använder frågorna för att dynamiskt hitta en väg fram i min annars ganska fyrkantiga, väloljade och förutbestämda värld som jag har skapat för mej själv. Jag mår bra i rutiner. De är grundade i bra beslut jag har fattat och förankrat i mej själv. Men en rutin kan vara ganska oflexibel. Livet, och min dagsform, tycks vara allt annat än oflexibelt. De tycks fara högst varierande och nyckfullt godtyckliga. Så frågorna blir ett verktyg för mej att navigera. I bra situationer och i dåliga situationer. Som små påminnelser om att vara närvarande här och nu. Lyhörd för mej själv i stunden.