Gräset är grönare på andra sidan.
Det var bättre förr.
Vad tänker andra om mej?
Jo, den lilla ringen, det är jag. Fast i en dragkamp mellan olika saker. Dragen mellan yttre faktorer i en treuddig kompassnål.
Andras åsikter. Samhällets åsikter. Borden. Normer. Trender. Det andra vill, men inte nödvändigtvis det jag vill. Eller nej, det jag tror att andra vill. Det jag tror att andra förväntar sej.
Gräset är grönare på andra sidan. Där jag är nu, det är inte bra. Det måste finnas något bättre där borta. Något annat. Jag kanske inte ser vad det är, men visst borde det finnas där? Det där bra, det där som liksom är lösningen. Det som är bättre än detta som är nu.
Det var bättre förr. Visst? Saker har ändrats. Jag har gjort val. Det har blivit konsekvenser. Andra har gjort val. Det har blivit konsekvenser. Saker har hänt, som är långt utanför min påverkan. Jag har fått konsekvenser. Det där jag hade förr, innan. Det var väl ändå bra? Jag längtade tillbaka. Jag romantiserade saker som var, snarare än att se dem för vad de var, acceptera, dra lärdom och gå vidare.
Där har jag varit. Där mådde jag inte bra.
Jag provar en annan väg nu. Andra perspektiv.
Jag försöker flytta in kompassnålen i mej. Ersätta vad andra tycker och tänker, rättelse, det jag tror att andra tycker och tänker, med vad jag själv känner och mina egna värderingar.
Istället för att romantisera det som var förr vill jag dra lärdomar av det.
Istället för att gräset är grönare på andra sidan, vad kan jag själv påverka? Här och nu?
Allting kretsar kring tacksamhet. Tacksamhet för att jag lär mej lyssna på mina känslor och återupptäcker och befäster värderingar. Tacksamhet för de saker jag upplevt i livet, för att det finns lärdomar i det. Gör mer av sånt som var bra, göra annorlunda av sånt som inte var bra. Tacksamhet för att jag aktivt söker insikter och ser vad jag kan påverka, i mej, genom mej, genom val och handling.