Nästa kafferelaterade inslag kom oväntat i en omgjord Bagarstuga i Svansele, men först efter en utflykt i nejden till det prisade ost-tillverkaren Svedjan bageri. Väl värt besöket både ur kulinarisk aspekt men också en upplevelse för deras unika miljö som i sej är en upplevelse. Kaffet då? Jodå, gott det också. Inte wow, men gott.
Men tillbaka till Bagarstugan.
Bagarstugor var vanligt i byarna förr, och kanske inte allt för oväntat så användes de till att baka. Men just denna Bagarstuga har omvandlats till ett regelrätt boende med fullt fungerande kök, toalett och sovrum. Det gjordes inte nyligen, vilket är det lyckosamma i den här kråksången. I ett av skåpen i köket hittade jag en låda. Det som först fångade mitt öga var fabriksnamnet: Nilsjohan. Det kom jag ihåg från när jag var liten. Min mamma hade en orange vevgrej som vi använde till att skiva saker eller riva morötter. Den var av märket Nilsjohan.
När jag tittade närmare på kartongen insåg jag en sak. Det där ser ut som nånting som jag inte har så bra koll på, ett svart hål i min kaffekunskap. Vakuumbryggning. I lådan, original från way back when (med prislapp från Konsum på hela 50 kronor), står en Don Pedro i egen hög person. Gummigrejerna vältorkade vid det här laget. Jag fick ta hjälp av den stora allmänna kunskapsbanken internet för att få reda på lite mer. Tydligen var Don Pedro den svenska varianten från leverantören Nilsjohan, och i likhet med många andra saker blev produktnamnet synonymt med själva prylen (som typ Termos och Jeep).
Vakuumbryggning är lite som magi. Fast vetenskap. Vatten som kokar i en undre kammare och bildar ånga som tränger upp i en övre kammare där det finns malt kaffe. När nästan allt vatten flyttats från undre kammaren till den övre och blandats med kaffet tas apparaten bort från värmekällan och när det inte längre kokar i den undre kammaren kryper det kaffeblandade vattnet tillbaka ner i den undre igen och kaffet är redo att serveras.
Givetvis behövde jag införskaffa en modern Don Pedro. Den variant jag hittade nu är Bodum som tillverkar under namnet Pebo.
Första provbryggningen på två koppar (av max 8) var riktigt coolt. Det blir en vacker show för ögat när kaffet bryggs. MEN. Jag tror att kaffet blir bättre om balansen mellan det kvarvarande vattnet i nedre kammaren är mindre än mängden vatten som blandats med de malda kaffebönorna. Att brygga två koppar gjorde att balansen (bedömt) mellan kaffe och vatten var ca 50/50. Att koka ytterligare två koppar skulle göra det till 1/3 vatten, 2/3 kaffe. Och troligen ännu bättre med 8 koppar där vattnet längst ner skulle motsvara ca 25%.
Hur som haver. Jag är tacksam för den nya bekantskapen som ögonblicket i Bagarstugan bjöd mej på! (För att inte tala om hur berikande hela vistelsen och resan var ur så många andra aspekter – och inte att förglömma, mitt underbara resesällskap på hela road trippen!)